V. 13 Uppgift 2

Nu är det dags för uppgift 2. Du ska få lyssna på och följa med i en text som heter Georgias dag. Innan du lyssnar ta en minut och fundera på vad rubriken säger. Vad kan Georgia tänkas göra under en dag. Tänk aktivt! Lyssna också aktivt! Anteckna de ord du inte förstår, men fortsätt att lyssna utan avbrott.












De ord du inte förstod. Ta reda på vad de betyder. Hur böjs orden? Singular? Plural? Verbformer? Läs/lyssna på texten igen. Förstår du den bättre nu?










I Lunis har du en läxa som heter Skriva meningar. Den hittar du i under läxor. Uppgiften ska vara klar och lämnas in senast på söndag. Söndag är sista inlämningsdag för alla veckans uppgifter.




















Nu ska vi titta lite på textens yttre struktur - styckeindelningen. Hur många stycken har texten? Vad handlar de olika styckena om?












Nu är det dags att öva lite diktamen. Lyssna på texten. Ha diktamen på två stycken, dvs. lyssna och försök skriva det som sägs utan att titta på skärmen. Du får pausa och gå tillbaka hur många gånger du vill. Det är viktigt att träna stavningen.






Här nedan hittar du texten så du kan rätta lättare.

Georgias dag

Jag vaknade i fredags morse klockan fem av att min väckarklocka ringde. Jag gick upp, duschade och gjorde i ordning min frukost som bestod av en kaviarmacka och en tallrik med yoghurt och lite god müsli. Den tiden på morgonen då jag äter min frukost är helig för mig för det är då jag får min egentid. Det finns ingen som vill ha min uppmärksamhet och jag kan tänka ifred utan några störande avbrott. Jag älskar min underbara familj, men jag behöver den här lugna stunden på morgonen för att kunna fungera.

Den här morgonen tänkte jag på allt som hade hänt de senaste två dagarna. Jag tänkte på regeringens rekommendationer att stänga vuxenutbildningarna för att minska smittspridningen av covid-19, det vill säga coronaviruset. Jag hade helt plötsligt blivit tvungen att ha undervisning på distans. Jag tänkte på hur konstigt det hade känts på jobbet utan elever. Mitt yrke är ett socialt yrke och jag saknade mötet med mina underbara elever. Jag tänkte på hur den här dagen skulle bli, en till färglös dag sittandes framför en skärm utan elever. Det kändes lite som ett skämt. Jag hade många gånger pratat med mina elever om vikten av att minska skärmtiden och nu skulle jag bli tvungen att säga åt dem att göra motsatsen. Ibland är världen helt upp och ner och just nu lever vi verkligen i en tid där allt är just upp och ned.

Efter att ha lämnat min dotter på förskolan åkte jag till jobbet. Det var nästa tomt på parkeringen där jag brukar parkera. Det kändes ödsligt. I vanliga fall är det liv och rörelse den tiden på morgonen. Lämmeltåg med elever som vandrar mot skolan. Nu hördes inga livliga elevröster. Bara fåglarnas glada kvitter hördes.

Väl på skolan fortsatte mitt arbete med att försöka nå alla mina elever. Jag hade tidigare sms:at alla mina elever och skrivit till dem på bloggen, men ännu hade jag inte lyckats nå ut till alla. Alla mina elever hade inte börjat arbeta i Lunis som är det digitala läromedlet som vi använder i min grupp. Jag bestämde mig för att skriva ett brev som de skulle få hemskickat. Jag kastades mellan olika uppgifter. I ena stunden intervjuade en ny elev över telefon talandes engelska. I nästa stund svarade jag på ett sms från en orolig elev. Jag tittade i Lunis vad varje elev hade gjort eller inte gjort. Jag installerade program på datorn för att jag i framtiden skulle kunna hålla lektioner på webben. Jag spelade in instruktionsfilmer. Jag bloggade. Jag lånade ut datorer till elever som saknade dator i hemmet. Även fast jag inte hade några elever på plats drunknade jag i arbetsuppgifterna. Jag var stel i hela kroppen efter att ha suttit så länge. Som lärare är jag van att stå och röra på mig i klassrummet, men nu var jag förvisad till mina skärmar. Jag måste bli bättre på att ta rörelsepauser i framtiden.

Försenad blev jag till förskolan. Där hade min dotter varit enda barnet. Jag var orolig för att hon skulle ha haft tråkigt, men hon berättade att hon hade haft det bra. En av fröknarna hade tagit med sig morotskaka och hon hade fått smaka. Hon hade också fått bestämma vad hon skulle göra, så hon hade fått göra det som hon tycker är roligt – leka i parken och skapa konst.

I vanliga fall på fredagarna brukar vi äta middag hos mina svärföräldrar tillsammans med min svägerska och hennes familj. Vi vågar inte träffa dem eftersom alla utom min svåger tillhör riskgruppen. Vi vill inte smitta dem av misstag. Det är så tråkigt att inte kunna ses. Jag saknar att inte kunna umgås fritt. Istället för en släktmiddag borta blev det en enkel middag hemma.

Efter en lång dag somnade jag utmattad i min dotters säng. Vad morgondagen skulle ha med sig visste jag inte, men mitt hopp levde fortfortfarande…