Text om jojken

Jojk – samernas traditionella folksång

Det gamla samiska sättet att sjunga, att jojka, är den äldsta musikformen i Europa. Men det fanns en tid då andra än samer sade att jojk inte var musik. På 1600-talet påstod kyrkan att jojk hörde ihop med trolldom. Därför tycker fortfarande en del människor att man inte ska jojka i en kyrka. Många samer har inte heller lärt sig jojka, eftersom kyrkan tyckte det var syndigt.

Jojken är oftast mycket ljudmålande. Joken har ingen sångtext. Den uttrycker mycket känslor, glädje och sorg. Samer jojkar inte om något eller någon som när man sjunger. När man jojkar blir man en del av det man jojkar om. Genom jojken skapas en känslomässig förbindelse mellan människa, djur och natur.

Förr i tiden hade varje människa en jojk. De flesta människor hade flera jojkar. Jojken förändrades när människan förändrades under sitt liv. Man kan jojka döda släktingar, glömda platser och händelser. Jojken blir ett sätt att minnas dem. När det uppstår en konflikt mellan två personer, kan man uttrycka frustration genom att lägga in nedvärderande strofer i motpartens jojk. På samma sätt kan man uttrycka tillgivenhet genom att jojka den man håller kär. Jojken kan även utövas i religiöst syfte.